Det finns en stiftelse för svårt sjuka barn som heter MinStoraDag. Genom den kan man få hjälp att göra något man önskar till exempel, gå på konsert, resa eller träffa idoler. Vad som helst.

Min önskan var att göra en fiskeresa. Jag hade flera förslag: Norge, Åland och västkusten. Till slut kom jag fram till att det vore roligt att ta med några kompisar. Pappa pratade med Björnsson på Sportimport (Sportfiskeaffär i Sandviken). Han föreslog att vi skulle fiska i sjön Älgshorn utanför Kungsberget.   Jag pratade med Tobias, Erik och Niclas och frågade om dom hade lust att följa med, det ville dom. Förutom dom så skulle Pappa, Farfar, Emma, Fredrik och Martin (Emmas pojkvän) följa med.
Den 19 Juni var det dags. Strålande sol, 20 grader och lite lagom vind som håller myggen borta. Kunde det bli bättre?

Kl.10:30 var det avfärd. Efter en halvtimmes bilfärd vara vi framme i Järbo. Där träffade vi Lasse, vår guide. Vi åkte ut i skogen på en stenig och krokig väg. Efter att ha parkerat bilarna väntade en 200 meters promenad ner till sjön. Stigen vi gick på var smal, stenig, och kuperad. Lasse tog utrustningen på fyrhjulingen och körde en annan
väg. Efter allt gående kom vi fram till vindskyddet där vi skulle vara.

Vindskyddet låg 10 meter från vattnet så det var bara att ta fram sakerna och börja fiska. Sjön var inte stor.(ca. 300 meter diameter) I sjön finns inplanterad regnbåge och
öring. En och annan mört också.

Guiden berättade att det var bäst att använda mask och maggot (fluglarver). Men det gick lika bra med spinnare. Vid 12 tiden var vi i full gång. Det nappade inte mycket men
så plötsligt skrek Erik till.

Vi förstod först inte vad som hände men när det plaskade i vattnet så rusade vi dit. Pappa hjälpte till med att landa fisken. Erik, som fortfarande inte fattade att han
fått upp den, hoppade av glädje. Det visade sig vara en regnbåge på exakt 1 kilo.

När glädjeyran lagt sig tog vi en välförtjänt lunch. Menyn bestod av rostbiff och potatissallad, dessutom baguetter och sallad. Mätta och glada fortsatte vi fiska.

Även efter lunchen var fisket fortsatt ”trögt”. Några av oss knöt på spinnare medan andra fortsatte med mask. Pappa, Farfar, Niclas och jag gick till ena sidan av sjön. Erik,
Tobbe och Fredrik gick till en brygga som låg på andra sidan. Vi stod tysta och koncentrerade medan de på andra sidan solade på bryggan. Man kunde tydligt höra vad de
pratade om.

Eriks röst blev plötsligt ivrig och jag såg att hans spö var böjt till tusen. Jag tittade bort mot bryggan lite mer noggrant och såg att Erik hade faktiskt napp. Tobbe
skrek:

- Höj spöet! Höj spöet!

Erik försökte göra som Tobbe sa. Det var bara det att han höjde spöet när fisken (som säkert vägde 3 kilo)var vid bryggan.

Fisken lossnade och vi hörde Erik skrika högt så det ekade över hela sjön.

– Neeeeeeej! , skrek Erik.

– Din klant! Du skulle ju inte lyfta spöet när du ska ta upp fisken!

– Men jag gjorde ju som du sa, svarade Erik.

– Nej, du gjorde tvärtom!

Och så höll de på en stund, grälandes och skrikandes. Efter grälet började de skratta åt allt.

Jag gick över till bryggan, dels för att byta ställe att fiska på, men också för att retas lite med. Jag blev kvar där med benen dinglandes i vattnet. Det var lite
småfisk runt bryggan men inget större. Vi gick tillbaka.

Med ungefär två timmar kvar att fiska så ställde vi oss nedanför vindskyddet och fiskade. Då kom också Emma och Martin.

Emma hade piggat på sig efter att ha varit sjuk i några dagar.

Jag blev jätteglad att de också kom ut. Med fler spön i sjön ökade chansen att få fisk. Vi bytte även till maggot nästan allihop. Jag blev ganska trött så jag satte mig
 och vilade.

Efter det så blev jag förste man att kroka på maggot åt Niclas och jag satte jag på sex stycken. Han kastade ut och fick napp en stund därefter. Pappa sprang med håven och
fångade in den. Jag kunde inte låta bli att ta åt mig lite av äran.

Fredrik, som inte hade fiskat någonting, lyckades med något helt annat. Han skulle ställa sig mellan Erik och mig på en liten grästuva men olyckligtvis trampade han bredvid
och ramlade i vattnet. I fallet höll han på att ta med mig också. Fast det var ända inne vid land så gick vattnet upp till midjan. Först var alla tysta, men sen bröt skrattet ut.

Alla började bli lite trötta och fiskarna lyste med sin frånvaro. Vi började packa ihop våra saker och gick till bilarna. Lasse körde alla grejer med fyrhjulingen en annan
väg, och jag fick åka med honom tillbaka.

Vädret var perfekt och det var jättebra att jag tog med kompisarna.

Synd bara att vi inte fick mer fisk

Martin Öhlin